shanti shanti

you will always remain a peaceful soul
what ever you do in your life
the peace will be there 
even when you are in the run of your fears 
the peace is there 
your actions doesn't define who you truly are 
they will only guide you
so that you always know how you can interact
with yourself 
with your peaceful soul 

freedom is our nature

öppna upp, slå dig fri, känn dig hel, bryt alla skal 
skapa utrymme, skapa rymd, låt inget hålla dig tillbaka 
låt ingenting förbli ett block, för din äkthet 
låt din sanning blomma, från dina rötter till din krona 
kalla dig själv kung för du är krönad av naturen 
du är i exitensen och det är ingen som kan hålla det ifrån dig 
 

hjärtekonst

är vi trogna till våra hjärtan eller andras? 
sanningen är att vi endast kan vara våra hjärtan till godo
människor är vår projektor
genom att förstå hur våra hjärtan slår
kan vi jämföra pulsen med någon annan 
jag kan inte känna dig om jag inte känner mig 
jag kan inte känna mig om jag inte kan känna dig
jag kan inte öppna mig för dig 
om jag inte har öppnat mig för mig
det är den individuella initimiteten 
som är konsten till att höra hjärtslag
 

love for you

 
kärleken är något väldigt känsligt, så värdefullt. vi vill inte röra den med våra smutsiga händer, händer fulla av rivna sår och hud. i den här världen är det bara genom kärlek vi kan skölja bort våra gamla ärr. så vi är rädda att ta på den för dess skönhet, utan att minnas att det vackraste av allt är att skönheten alltid har öppna armar, skönheten kommer alltid ta emot dig. hålla om dig. skölja av dig. det är det mest värdefulla i kärleken. 
 

feelings in the body

"Jag tror att allting handlar om min begäran efter någonting så omöjligt. Jag vill hel tiden annorlunda saker, jag vill aldrig gå samma väg som de andra utan mitt mentala tillstånd arbetar ständigt med att bygga upp en egen väg att gå. Samtidigt som min omgivning bygger upp en tiometers mur framför den vägen. Jag kämpar nästan aldrig heller för att borra mig igenom den. Utan när jag väl springer mig väg och krockar med muren. Så lägger jag mig ner och väntar, på att smärtan ska gå iväg. För jag vet att jag aldrig skulle kunna klara av den eviga smärtan och den hopplösa vägen av individualisering. Att bryta alla band och gå min egna väg. Vart fan skulle jag ta vägen? Vart finns det att vända dig?"  
det är underligt, hur vårt krossade tonårshjärta slår oss lika hårt i vart vi står idag. förvisso har vi höjt vår medvetenhetsnivå, kan sätta teorier och begriplighet på tankarna som for i huvudet, på känslan att ha en mur framför sig. trots det ligger känslan kvar på ytan lika kraftfull som då, det är som att den har byggt läger, boat in sig och alltid finns som ett eko. samma mönster spelas upp som en film i huvudet. om och om igen. en filmrulle tröttnar aldrig på att spelas på repeat, men vi som tittar, när ska vi få nog?

naturen, den enda lagen

efter djupare observationer har jag genomskådat en hemlighet bakom den där stora bromsen till kreativt flödande och livsnjutande, vilket är våra ihåliga hjärtan som läcker ut livsenergin från våra kanaler. de skapas från alla minnen som en gång skadat oss med andningsuppehåll och som kroppen ständig letar efter rätt medicin för att fylla igen. det är inte lätt i en hektist tid av överflödiga njutningar och bekvämligheter att veta vilka källor vi behöver för att fylla våra hål. det vanligaste misstaget är att de mediciner vi väljer ger oss endast en kortvarig läkning och som med tiden bara gräver våra hål djupare. men å den andra sidan har vi tillgång till krafter som lik vattendrag i en mossfylld skogsterräng, kan harmonisera våra kanaler givna från naturens egna krafter. naturen erbjuder oss den renaste luften, den tidslösa kärleken och kraften att transformeras. tar vi in detta är det omöjligt för oss att göras annat än att läkas, det är skrivet i de heligaste lagarna by nature. 
om shanti shanti shanti 
 

att leta efter nålen i höstacken

vad jag lärde barnen under dagens filosofilektion. universum är så stort att de frågor som vi ställer aldrig kan besvaras med de begräningar vi har i det här livet. våra själar vet alla svar men våra sinnen kan bara spekulera bleand ett hav av iakttagelser inom ramen av något föränderligt och oändligt. det finns inget stopp, det finns inget begränsat urval, allt runt omkring oss blir avtryck i våra sinnen. men hörnu på, i det stilla universum, finns svaren hängandes och där finns det en mening eftersom skapelser inte går att förneka. då är det i sinnenas vilobön, i stunden av tystnad där svaren vi letar efter kan manifesteras. inte i det eviga intryckslandet av överflödighet som ju mer vi spänner desto starkare blir fångade i. vi behöver alltså ge vår fulla tillit för ett större universum och större krafter, som nog har sin tanke bakom det som du just inte kan förmå att förstå.. min filosofiska utläggning fick precis den reaktion jag förväntat, en gäng stirrande barn som vrider på huvudet och frågor, hur vet du det här? 

from an angel to an angel

Fallen angel
 
Det måste ha gjort ont och komma ner hit, klippa vingarna släppa taget och försöka ta med sig änglarnas vibrationer ner till vår existens.Om du Landar med en villkorslös vibe i en villkorlig existens som ramar in mjukheten kommer Du alltid ha svårt att navigera sig och yttrandet förblir ambivalent tills den krockar ihop med en ram i acceptans. Den mjuka acceptans blir det enda som kan njutfullt uthärda allt svajande, tänjande och ambivalans o växer till en obräcklig klippa där alla andra ramar tidigare spruckit, väntar acceptensan stadigt, med glädje och ler medans vindarna blåser då den vet att dessa vindar kommer ta en tillbaka till himmelns vibrationer så fort ängeln fått tillbaka Sina Vingar.
Ängeln e fin när den ler och vackrare när den gråter...ingen är perfekt men Hon är jävligt nära. Acceptansen väntar inte längre på fullborderligthet utan tar ett kliv ut från klippan, släpper taget och faller.. till änglarnas vibration, fullmånens sken o tripparnas tripp.
ahla warde, Den som blommar sist blommar Som...
 
Ahla Hooodi
 
 

det tredje ögat

vårt komplexa intelellekt har gett oss förmågan att se livet i nyanser. vi ser inte bara sommaren i följd av en klar höst, utan vi får följa löven långsamt ändra färg tappa kraft och näring tills att de åker av och svingandes med vinden falla ner mot marken. livet är nyanser, men när vårt interllekt begränsas av rädslor och energiutsug skapar vi oppositioner, ett svart/vitt-tänk som då sinar universiella toner. det är antingen heligt eller förgiftat, varmt eller kallt. nyanser försvinner och vi står till slut och kämpar mellan det onda och det goda, totalt bortkopplade från vår inre intellekt som kan observera alla färger. universum gav oss båda delarna och faktum är att när vårt intellekt vill reducera ena för att maximera det andra skapas en motståndskraft helt i obalans med den neutrala själen. det är hög tid att damma av det tredje ögat. 
 

och vinnare är................

jag vill delge en extra styketanke till de där stunderna livet sätts i fight mot det oövervinnerliga. det mörkaste gör sig uppenbarad och sekunden som det håller en i handen är matchen över, förloraren står ensam. men det finns en speciell sensation i att ställas inför en fight, där hemligheten i att besegra ligger i ditt förstånd av att det inte finns någon på andra sidan. du är ensam vid mållinjen och steget ifrån att vinna är inte många. jag vill inte överskåda någonting som är bortom min manifestation utan simpelt klargöra för mig själv att inte ge upp, för det finns ingen att ge upp inför? jag skapar min egen startlinje min egen tidsanda och lägger därför mållinjen i mina egna händer. my own tempel. 

run out thoughts

people, den filosofiska agendan för idag är processer, vilka vi ständigt befinner oss i men utan samklang känna oss helt vilsna. processer sker inom oss från sekunden vi börjar andas och på basis av den renaste naturen. låt mig gör klart en sak i samma anda, det här är inga ord från en högre intuitiv källa utan de kommer helt enkelt från ett förvirrat mind som försöker stå på benen när kalla starka vindar vill vika. när de kommer omgångar av kraftiga orkaner som vill släpa med en. men kraften här ligger i att ge kärlek, extra ovillkorlig kärlek, till inre processer starkare och renare än vårt högt dyrkade medvetande. ge föda till den kraft så vi låter vindarna föra med sig ohyran och kvar finns vårt renaste själv som en vinnare. vindstillheten och herreman på toppen. 

allt det vi vet

varje steg räknas. varje negång gräver endast djupare. kunskapen kan inte ge det man vill ha. kunskapen finns där helt gratis för alla att ta, det är ingen rikedom, det är inget unikt. men varje människa måste lära sig att veta, varje kunskap måste internaliseras till ens yttersta vetande. vi måste betrakta varje steg bortom den kunskap vi har om den, börja lära oss att veta vad den gör. veta vad vi själva vill, veta vad vi själva fruktar. veta vad vi behöver. skrivandet är poesi, poesi från hjärtat. vi kan känna när hjärtat gör ont. vi kan känna när hjärtat klappar. vad klappar hjärtat för? för kärlek i dess yttersta. hjärtat har en insikt bortom det vi vet. om vi rensar oss och tystnar, kan hjärtats röst få plats till att dra oss i den riktning dess rytm vill leda... 

mountain vibes

mountain vibes, talar om att det finns någonting oerhört större än oss, men vi är fortfarande en del utav det. vi är varelser utan någon distans från de allra vackraste frukterna och träden, de högsta bergen och de klaraste haven. allting har sin lilla form och sitt lilla unika i sig, allting har sin karaktär men vi har alla en gemensam nämare, en del av det stora hela världsaltet. mountain vibes, skyddar oss från plattformen vi alla står och trampar på, på bergen kan vi vara fria - observera hela världen med helt andra ögon och förstå att vi är mitt i det - mitt i livets hamroniska gång. en dag ska jag klättra högt högt upp och skaka hand med molnen, sluta fred med solen och i högsta toppens ögonblick klippa band med alla rädslor. imagine everything and everything will be your reality!!!  

...

ibland snurrar tankarna i flera spiraler och det allra mest obehagliga känslorna tränger sig på allt djupare. finns det ens en överlevnadsstrageti eller är det bara att bege sig ut i djungeln? en till fråga: vad händer om den verkliga sanningen som jag ytterst betraktar som rätt - visar sig förbanna mitt liv från den här tidpunkten tills resten av tiden jag är här på jorden? jag kan ställa en miljon frågor till men jag ska sluta för det finns inga svar. mina eviga tankegångar är som att borsta tänderna utan tandkräm...

papperskorgspoesi

jag har två gömda vingar där bak
men de sitter fast i ett stängsel
när de lyckas kråla ur detta hinder av järn
kommer de ta mig högt högt upp
i himlen finns inga stängsel
bara moln att landa mjuk på
solen att få energi ifrån
och fåglar som visar vägen mot värmen
 

jag e tung

trots allt flumm jag e stabil, har en fet jävla stil nej jag kör ingen bil, jag kör på två hjul tyck vad ni vill, men jag är alltid först fram medan de andra står still jao

det var en gång en yogi

ibland sitter jag på en stor soffa framför ett ljus tänt i en näckrosformade hållare och stirrar rakt in i eldslågan, länge länge tills tårarna rinner från ögonen och tills synen inte längre kan hålla sig för att till slut bara stängas av. och när jag väl stänger av blir allting stilla, för den har nått en gräns, släppt allting som tynger och nu finns bara tomhet, mörker och absolut stillhet kvar. gör det här kanske tio gånger och efteråt finner du en klarhet av att den stunden du pushat dig själv för långt, behöver du bara blunda för att inse att allting faktiskt är helt okej. 

lets go

låt oss bäras av till skogen, till den orörda, sinnesfria naturen som inte kommer vissla efter någonting annat än att du gror i harmoniskt takt med alla växter och samspelar med alla levande varelser. de kommer inte störa dig om inte du stör dom. de kommer inte be dig vara någon annan för renen är renen, fågeln är fågeln och du - du är bara en observatör. det ligger en absolut njutnigen i en människas utveckling fritt från alla pressar och tryck, fritt från alla maskiner och oljud. så att bo i naturen, andas i takt med allting som växer kommer leda dig fram mot oändligheten. ingenting kommer att trycka ner dig eller ditt sinne längre. rävens enda drivkraft är att andas i det liv som den behåller och det är det enda naturen kräver av en - att andas. 

mc

happy happy baby came out to this world to show how fine a litte creature can be<3 
 
 

andliga krafter är svaret

jag har slutat andas. i över en månad har hela syresystemet i min kropp bara slutat fungera förlorat sin harominska rythm på grund av olydnad för ens eget tempel. hjärtat har pumpat ut det mesta och in kommer ingenting. utifrån finns bara föreoreningar, förgiftad mat och dålig energi. det är inte konstigt i ett hus som redan gått i rök. som en gång legat i lågor och än idag har ingen funnit kunskap om vad som kan ha orsakat kaoset. men kaos orsakar kaos, det är en spegelbild, en reflektion av någonting. idag är inte frågan vad för fel det var på en psykopat eftersom vi alla är psykopater inom oss, utan vad tiggar igång de djuriska beteendet som ställer psykets negativa delar i dominans? makten och bristen på makten: där kärnan är den som står på toppen och som ordlar ogräs på botten. livet kan vara symboliskt på många olika sätt och symbolerna representerar det som finns inom oss själva. gud uppenbarade sig och nu är jag på samma plats igen, en utmaning som ett test för det förflutna och en dörr till det nya. jag måste bevisa att det var en uppenbarelse, och inte en förnimmelse. 

Tidigare inlägg
RSS 2.0