efter djupare observationer har jag genomskådat en hemlighet bakom den där stora bromsen till kreativt flödande och livsnjutande, vilket är våra ihåliga hjärtan som läcker ut livsenergin från våra kanaler. de skapas från alla minnen som en gång skadat oss med andningsuppehåll och som kroppen ständig letar efter rätt medicin för att fylla igen. det är inte lätt i en hektist tid av överflödiga njutningar och bekvämligheter att veta vilka källor vi behöver för att fylla våra hål. det vanligaste misstaget är att de mediciner vi väljer ger oss endast en kortvarig läkning och som med tiden bara gräver våra hål djupare. men å den andra sidan har vi tillgång till krafter som lik vattendrag i en mossfylld skogsterräng, kan harmonisera våra kanaler givna från naturens egna krafter. naturen erbjuder oss den renaste luften, den tidslösa kärleken och kraften att transformeras. tar vi in detta är det omöjligt för oss att göras annat än att läkas, det är skrivet i de heligaste lagarna by nature. 

vad jag lärde barnen under dagens filosofilektion. universum är så stort att de frågor som vi ställer aldrig kan besvaras med de begräningar vi har i det här livet. våra själar vet alla svar men våra sinnen kan bara spekulera bleand ett hav av iakttagelser inom ramen av något föränderligt och oändligt. det finns inget stopp, det finns inget begränsat urval, allt runt omkring oss blir avtryck i våra sinnen. men hörnu på, i det stilla universum, finns svaren hängandes och där finns det en mening eftersom skapelser inte går att förneka. då är det i sinnenas vilobön, i stunden av tystnad där svaren vi letar efter kan manifesteras. inte i det eviga intryckslandet av överflödighet som ju mer vi spänner desto starkare blir fångade i. vi behöver alltså ge vår fulla tillit för ett större universum och större krafter, som nog har sin tanke bakom det som du just inte kan förmå att förstå.. min filosofiska utläggning fick precis den reaktion jag förväntat, en gäng stirrande barn som vrider på huvudet och frågor, hur vet du det här? 

Fallen angel

 

Det måste ha gjort ont och komma ner hit, klippa vingarna släppa taget och försöka ta med sig änglarnas vibrationer ner till vår existens.Om du Landar med en villkorslös vibe i en villkorlig existens som ramar in mjukheten kommer Du alltid ha svårt att navigera sig och yttrandet förblir ambivalent tills den krockar ihop med en ram i acceptans. Den mjuka acceptans blir det enda som kan njutfullt uthärda allt svajande, tänjande och ambivalans o växer till en obräcklig klippa där alla andra ramar tidigare spruckit, väntar acceptensan stadigt, med glädje och ler medans vindarna blåser då den vet att dessa vindar kommer ta en tillbaka till himmelns vibrationer så fort ängeln fått tillbaka Sina Vingar.

Ängeln e fin när den ler och vackrare när den gråter...ingen är perfekt men Hon är jävligt nära. Acceptansen väntar inte längre på fullborderligthet utan tar ett kliv ut från klippan, släpper taget och faller.. till änglarnas vibration, fullmånens sken o tripparnas tripp.

ahla warde, Den som blommar sist blommar Som...

 

Ahla Hooodi