vårt komplexa intelellekt har gett oss förmågan att se livet i nyanser. vi ser inte bara sommaren i följd av en klar höst, utan vi får följa löven långsamt ändra färg tappa kraft och näring tills att de åker av och svingandes med vinden falla ner mot marken. livet är nyanser, men när vårt interllekt begränsas av rädslor och energiutsug skapar vi oppositioner, ett svart/vitt-tänk som då sinar universiella toner. det är antingen heligt eller förgiftat, varmt eller kallt. nyanser försvinner och vi står till slut och kämpar mellan det onda och det goda, totalt bortkopplade från vår inre intellekt som kan observera alla färger. universum gav oss båda delarna och faktum är att när vårt intellekt vill reducera ena för att maximera det andra skapas en motståndskraft helt i obalans med den neutrala själen. det är hög tid att damma av det tredje ögat. 

jag vill delge en extra styketanke till de där stunderna livet sätts i fight mot det oövervinnerliga. det mörkaste gör sig uppenbarad och sekunden som det håller en i handen är matchen över, förloraren står ensam. men det finns en speciell sensation i att ställas inför en fight, där hemligheten i att besegra ligger i ditt förstånd av att det inte finns någon på andra sidan. du är ensam vid mållinjen och steget ifrån att vinna är inte många. jag vill inte överskåda någonting som är bortom min manifestation utan simpelt klargöra för mig själv att inte ge upp, för det finns ingen att ge upp inför? jag skapar min egen startlinje min egen tidsanda och lägger därför mållinjen i mina egna händer. my own tempel. 

people, den filosofiska agendan för idag är processer, vilka vi ständigt befinner oss i men utan samklang känna oss helt vilsna. processer sker inom oss från sekunden vi börjar andas och på basis av den renaste naturen. låt mig gör klart en sak i samma anda, det här är inga ord från en högre intuitiv källa utan de kommer helt enkelt från ett förvirrat mind som försöker stå på benen när kalla starka vindar vill vika. när de kommer omgångar av kraftiga orkaner som vill släpa med en. men kraften här ligger i att ge kärlek, extra ovillkorlig kärlek, till inre processer starkare och renare än vårt högt dyrkade medvetande. ge föda till den kraft så vi låter vindarna föra med sig ohyran och kvar finns vårt renaste själv som en vinnare. vindstillheten och herreman på toppen. 

varje steg räknas. varje negång gräver endast djupare. kunskapen kan inte ge det man vill ha. kunskapen finns där helt gratis för alla att ta, det är ingen rikedom, det är inget unikt. men varje människa måste lära sig att veta, varje kunskap måste internaliseras till ens yttersta vetande. vi måste betrakta varje steg bortom den kunskap vi har om den, börja lära oss att veta vad den gör. veta vad vi själva vill, veta vad vi själva fruktar. veta vad vi behöver. skrivandet är poesi, poesi från hjärtat. vi kan känna när hjärtat gör ont. vi kan känna när hjärtat klappar. vad klappar hjärtat för? för kärlek i dess yttersta. hjärtat har en insikt bortom det vi vet. om vi rensar oss och tystnar, kan hjärtats röst få plats till att dra oss i den riktning dess rytm vill leda...