1:55 dansa

det var en gång en tjej och en kille som hade sex
ett år senare var de varandras ex

kompisar! istället för att skriva om min livsfilosfi aka årets aprilskämt vill jag istället hålla en tyst minuter för alla de som taggar någon på den fräsha facebookgruppen "Tag someone who", och yttligare några minuter till hen/de som tar sin dyrbara tid till att faktiskt publicera bilder där. mänsligheten did it again. enligt gruppen har 2 miljoner uppmärksammat hemsidan och jag måste bara till min stora förvåning av antalet visningar fråga dessa människor: varför? vad är det som lockar människor till att FORTFARANDE tydliggöra de "rätta" samhällsnormerna? det är fult att vara överviktig, det är oattraktivt att spendera majoriteten av sin tid till att studera, har du diverse hudfärg har du diverse egenskap och ungefär samma tråd följer genom alla bilder. jag kan inte förstå mentaliteten bakom att tagga en person som har små bröst, stor rumpa eller skulle ligga med den eller den. först hen som lämnar en kommentar med en förklaring till människors absurta behov av kategorisering får pris! nejmen seriöst people, rannsaka er själva....

miles davis, john lennon och yoko ono

bob dylan allen ginsberg

paul mccartney & michael jackson


sidney poitier, tony curtis, sammy davis och jack lemmon

andy warhol och bob dylan

art gurfunkle, candice bergen och jack nicholson

allting kommer härifrån

 

 

 

"Much of advertising's power comes from the belief that it does not affect us. The most effective kind of propaganda is that which is not recognized as such. Beacus we think advertising is sille and trivial, we are less on guard, less critical, than we might otherwise be. It's all in fun, it's ridiculous. While we're laughing, somethimes sneering the commercial does its work."

Jean Kilbourne

har cirka 60 dagar på mig att skriva om min fascinerade hemkultur i form av en kokbok och cirka 100 dagar på mig att göra de andra sjutioelva sakerna i skolan, har varit taggad cirka aldrig. men men, sportlov ger mig ännu en ångerfull vecka att avstå från allt jag måste göra: plugga, intervjuva, gå på föreläsning och sporta istället så håller jag på med: lagar halvdåliga middagar (hemmafru är min plan b om jag helt hopplöst tappar min studiemotivation), kollar på amerikanska komediserier och tappar hår. sanningen sviiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiideeer

slänger vågen och måttbandet förfan. frågor på det?

gav 2013 chansen and she blew it. av ren nyfikenhet hörni, vilka här har "bli en bättre människa som nyårslöfte", eller är ni också sånna där som tror på nyårslöften men efter 3 dagar ger upp och inser att inget kommer att bli annorlunda? sa jag också? ja det sa jag. har börjat leka intellektuell och spenderar mina sena vardagar med att försjunka mig i hjalmar söderbergs gestaltade litteratur. är det slutspurtstermin så är det. men jag stormtrivs. skoja

alltså jorden gick inte under (fan), svenska julen låg bara under en misär av kränkning och jag spydde bort hela nyårsafton. blir väll att tillägga "sluta förvänta dig något" som nyårslöfte. seriöst, det handlar om att väga nyttan med lidandet. om det är någonting jag lärt mig tjugohundratolv är det väll att inget skit blir bra skit. tjänar verkligen inte bättre tid och energi mer än att sluta hoppas och tro om det kommande. ger 2013 en spontan chans och låter vinden och magkänslan leda mig eller något. jag vet inte, bara så less på att försöka leva upp till så mycket. fan. 

okej jag vet inte riktigt vad jag tänkte när jag ställde en fråga på en blogg med en statistik som är rostigare än carl bildt.... syftet var väll att se om ni få läsare fortfrande lever. men jag antar att ni har bättre saker för er. nu säger jag hejdå till halstabletterna, dubbla halsdukarna och sena ul-bussar, i'm off to norge!!! 

den där obehagliga balansen mellan att inte veta om man ska vara nedlåtande djup eller full av dålig sarkasm. den. gungar tankarna mellan om jag ska sitta och detaljera hur otroligt kär jag är just nu eller vad jag ska göra på nyårsafton. alltså vad vill ni höra? det är efterfråga aka utbud, jalla! ska jag berätta om hur hans läppar smakar och hur jag sveper in i en kärleksdimetionen varje gång jag når favoritdelarna av hans kropp, eller ska jag berätta om hur jag ska dansa runt i oslo och dricka norsk öl för att fira det nya året? valet är fritt, havet är djup och vinter är otroligt jobbigt så jag vill skrivaaaaaaaaaaaaa

nattkreativiteten är igång! haha skoja bara. har bara känt mig då himla socialt isolerad idag och jag känner att jag måste dela med mig av hur jobbigt sjuk jag är. och att det verkligen inte går över. spelar ingen roll hur många fisher man fresh jag äter eller hur mycket te med honung jag dricker eller hur många filtar jag ligger under. ingenting hjälper och jag vill bara bli frisk. vill hinna köp klart de sista julklapparna, prata som en normal människa och hångla. i-lands problem deluxe. aja    gör mig frisk!!!!!! 

jag känner inte längre igen blogg.se. inte för det nya layouten (all creds) som får mig att undra om jag har kommit till en hemsida om julprydnader, utan mest för att känslan av att dela med sig att mitt liv ligger i botten av min "att göra"-lista. psykologi uppsatser om stress, vänta på bussen (som nu för tiden tar 45 % av min dag) och äta pestopasta ligger på top 3! men kanske kanske, om så tillåtes, så börjar bloggandet stapla upp några steg på listan så att jag till slut lägger ner med att droppa jorden onödigaste inlägg en gång var tredje månad. har big planz annars. funderar på en binikibild på mig som header och dagens outfit-inlägg........