ibland förundras jag om min höga kunskapsnivå bara är en fasad till mig ointelligens? jag försöker hålla intuitionen vid liv vilket är svårt i en värld som erbjuder kontant vägledning, konstanta verklighetsbeskrvningen där det inte finns någon plats för våra friska hjärnor att få utveckla sina egna. hur friska är vi då ens, om allt är sammankopplade mönster styrda av en elit, hur friska är vi i ett universum som skapa individualiteten för att förklara helhet men som förtrycker sin egna sanning? jag tar ett steg tillbaka, jag får ont, men jag hittar mitt egna unika sätt att färga min smärta och tar tillbaka det som jag en gång förlorat, mig själv.