harder nature baby.

Hårdheten. Jag vet att det är tufft och att det skaver men jag väljer den hårda vägen, de är sanningen i mig som bultar. Jag vill bevara det som en gång blev förstört. Det som vi alla i våran core längtar till men är för svaga för att lyfta fram utan mörknar det i skuggan av vår mänskliga behov av livsuppfyllelse, så vi kan skatta oss lyckliga över det vi har valt istället för det vi är offer till. Som små offer har vi blivit, ändå, för livet är bara till för dom tuffaste. It is the law of the harder nature baby. Peace. 

inga konstigheter


Det ovetbara. Därför står jag kvar här, för att jag ännu inte vet allting. Jag kan inte veta allting för då är jag ingenting i förhållande till det. Om jag vet och känner allt, är jag allt, och därför inte de jag är här. Så här är jag, nyfiken, rädd, för det ovetbara. Lika rädd som jag är nyfiken. Kampen mellan kontrasten. Kan någon vinna eller överlägsna varandra, eller är det bara såhär det är. Såhär det alltid kommer att vara. Inga konstigheter... 

livet har en hemlighet 

det svävar ovanför oss samtidigt som den är förankrad i jorden 

den är osynlig men ändå mitt framför våra ögon 

den kallar på oss 

men ändå har vi så svårt att hitta den 

 

vad döljer du för mig? 

och varför får jag inte se den?

håll dig inte undan från mig

kom och visade mig vad du håller 

jag kan stå kvar 

jag håller mig fast 

 

jag är bara för nyfiken för att veta att jag uppoffrar allt 

så låt mig höra 

din hemlighet

 

luften tar aldrig slut

luften tar aldrig slut, utan flödar alltid genom dig i varje rörelse du gör. luften tar aldrig slut, utan den följer dig till du slutar ta in den. inflödet tar hem och utflödet lämnar tillbaka. varje ögonblick bestämmer vi, vad som är vårt att ta in och vad som är till för oss att lämna. valet är vårt tills den dagen luften väljer att ta över, eller snarare vi låter luften avgöra - om den vill komma in, eller lämna oss. 

ta dig in

har du någonsin skakat hand med ditt eget lidande? eller är dina händer förhårdnade? har du förlorat kraften till att ens sträcka ut din hand och ligger orklös vid dörröppningen. dörren står precis bredvid dig men du orkar inte stå upp på benen och ta klivet in. ingen har mött livet utan att se den andra sidan. alla historier jag hört handlar om hur de tog sin egen strid, besegrade och är drottningar över sina tempel. vart hämtar de kraft ifrån, när allt hopp tagit slut? jorden förser med kraften att hålla upp dig, vinden ger dig mod till att gå vidare och elden till att bränner och omskapa. det är så vi kommer ihåg att livet en gång bara var ett brutet pussel som du efter långt sökande nu har hittat bitarna till och kan sätta ihop, bit för bit.



 
 

vet vi för mycket?

ibland förundras jag om min höga kunskapsnivå bara är en fasad till mig ointelligens? jag försöker hålla intuitionen vid liv vilket är svårt i en värld som erbjuder kontant vägledning, konstanta verklighetsbeskrvningen där det inte finns någon plats för våra friska hjärnor att få utveckla sina egna. hur friska är vi då ens, om allt är sammankopplade mönster styrda av en elit, hur friska är vi i ett universum som skapa individualiteten för att förklara helhet men som förtrycker sin egna sanning? jag tar ett steg tillbaka, jag får ont, men jag hittar mitt egna unika sätt att färga min smärta och tar tillbaka det som jag en gång förlorat, mig själv. 

ingen början inget slut

för några millisekunder hintar verkligheten vår preception, den verklighet där inte sagan utspelar sig riktigt som vi en gång ville skriva den. utan en verklighet där hjärtats röda färg inte är den röda färgen vi vill tapetsera på väggen utan den som vi helst vill tvätta bort så fort den fläckar på oss. för några sekunder förstår vi att vi egentligen inte förstår, så vi överlämnar visdomen till ett större energifält än att försöka reparara pusselbitar i hjärnan. vi kan vara allting på samma gång, eftersom allting är på samma gång och allting är densamma. hatet är densamma som kärleken och livet är densamma som döden, ingen början, inget slut. 

ska vi dyka fly eller leva

skriva är en konst där medvetandet ger plats åt en annan del som får göra sitt uttryckt inom mig. för en stund kunna lämna den dystra livspusslet åt sidan och leva in i en dröm som en behovslös författare som gör min passion utan att klaga på skrivstopp och obetalda timmar. det är som att dyka ner i underlandet, där den fysiska och tunga verkligheten inte ens ekar, utan färgfyllda mönster och fantasi blir istället hela ens värld. där vill jag åka ner i, som på en tunnel på trädens rötter falla rakt ner i moderjords kista, ligga där, känna värmen. får man lämna allt? får man bara lämna mötet med alla bristna hjärtan, låta bli att se deras lidande och byta värld? vem straffar mig för det och vilka skuggar kan jaga mig. de säger att det finns en inre makt som kan läka våra mörka skuggor och lysa upp de, så att solen alltid lyser och när mörkret faller, så vet vi ändå att det bara är en tids fråga innan nästa soluppgång når horisonten. och vi väntar inte på den, vi ber inte för den, vi vilar vetskapen i vårt hjärta som en sträng i dess instrument och låter den slå. slå för hopp, slå för tro. och där kan vi vara, utan att begrava en del utav oss själva.

bara en dröm

vem är du när du vaknar upp från en dröm 
drömmen du drömt inom dig 
vem är du om du inte är din dröm 
och vem är drömmen inom dig då 
från den dagen du börjar drömma
är du i ständigt dvalande
tills du börjar inse vem du är 
och vaknar upp 
till verkligheten
 

shanti shanti

you will always remain a peaceful soul
what ever you do in your life
the peace will be there 
even when you are in the run of your fears 
the peace is there 
your actions doesn't define who you truly are 
they will only guide you
so that you always know how you can interact
with yourself 
with your peaceful soul 

freedom is our nature

öppna upp, slå dig fri, känn dig hel, bryt alla skal 
skapa utrymme, skapa rymd, låt inget hålla dig tillbaka 
låt ingenting förbli ett block, för din äkthet 
låt din sanning blomma, från dina rötter till din krona 
kalla dig själv kung för du är krönad av naturen 
du är i exitensen och det är ingen som kan hålla det ifrån dig 
 

hjärtekonst

är vi trogna till våra hjärtan eller andras? 
sanningen är att vi endast kan vara våra hjärtan till godo
människor är vår projektor
genom att förstå hur våra hjärtan slår
kan vi jämföra pulsen med någon annan 
jag kan inte känna dig om jag inte känner mig 
jag kan inte känna mig om jag inte kan känna dig
jag kan inte öppna mig för dig 
om jag inte har öppnat mig för mig
det är den individuella initimiteten 
som är konsten till att höra hjärtslag
 

love for you

kärleken är något väldigt känsligt, så värdefullt. vi vill inte röra den med våra smutsiga händer, händer fulla av rivna sår och hud. i den här världen är det bara genom kärlek vi kan skölja bort våra gamla ärr. så vi är rädda att ta på den för dess skönhet, utan att minnas att det vackraste av allt är att skönheten alltid har öppna armar, skönheten kommer alltid ta emot dig. hålla om dig. skölja av dig. det är det mest värdefulla i kärleken. 
 

feelings in the body

"Jag tror att allting handlar om min begäran efter någonting så omöjligt. Jag vill hel tiden annorlunda saker, jag vill aldrig gå samma väg som de andra utan mitt mentala tillstånd arbetar ständigt med att bygga upp en egen väg att gå. Samtidigt som min omgivning bygger upp en tiometers mur framför den vägen. Jag kämpar nästan aldrig heller för att borra mig igenom den. Utan när jag väl springer mig väg och krockar med muren. Så lägger jag mig ner och väntar, på att smärtan ska gå iväg. För jag vet att jag aldrig skulle kunna klara av den eviga smärtan och den hopplösa vägen av individualisering. Att bryta alla band och gå min egna väg. Vart fan skulle jag ta vägen? Vart finns det att vända dig?"  
det är underligt, hur vårt krossade tonårshjärta slår oss lika hårt i vart vi står idag. förvisso har vi höjt vår medvetenhetsnivå, kan sätta teorier och begriplighet på tankarna som for i huvudet, på känslan att ha en mur framför sig. trots det ligger känslan kvar på ytan lika kraftfull som då, det är som att den har byggt läger, boat in sig och alltid finns som ett eko. samma mönster spelas upp som en film i huvudet. om och om igen. en filmrulle tröttnar aldrig på att spelas på repeat, men vi som tittar, när ska vi få nog?

naturen, den enda lagen

efter djupare observationer har jag genomskådat en hemlighet bakom den där stora bromsen till kreativt flödande och livsnjutande, vilket är våra ihåliga hjärtan som läcker ut livsenergin från våra kanaler. de skapas från alla minnen som en gång skadat oss med andningsuppehåll och som kroppen ständig letar efter rätt medicin för att fylla igen. det är inte lätt i en hektist tid av överflödiga njutningar och bekvämligheter att veta vilka källor vi behöver för att fylla våra hål. det vanligaste misstaget är att de mediciner vi väljer ger oss endast en kortvarig läkning och som med tiden bara gräver våra hål djupare. men å den andra sidan har vi tillgång till krafter som lik vattendrag i en mossfylld skogsterräng, kan harmonisera våra kanaler givna från naturens egna krafter. naturen erbjuder oss den renaste luften, den tidslösa kärleken och kraften att transformeras. tar vi in detta är det omöjligt för oss att göras annat än att läkas, det är skrivet i de heligaste lagarna by nature. 
om shanti shanti shanti 
 

Min profilbild

lana.