det är ganska ironiskt hur mediatrenderna rullar förbi och till sist ligger bloggen långt bak i ens datorarkiv. nostalgikick nästan att skiva inlägg här. det slog mig hur läskigt det är att se sin egna tonår passera förbi, upptäcka att de där kärlekssångerna man skrev inte griper tag i en sextonårshjärta längre. som att hitta sitt ex på facebook och se att han gillar alla "gilla-den-här-sidan-om-du-blablabla". jag går för övrigt sista gymnasieåret och minns fortfarande mina darrade ben första skoldagen, men snart skriker man hesa studentrop och gymnasietiden faller ner i ens ungdomsminne för att maka plats för nya upptäckter. jag menar tiden går så jävla fort och innan man hinner vända blicken är tåget påväg åt ett annat håll, det liksom svänger hela tiden och man undrar när vägen ska sluta guppa och man stirrar ut genom fönstret i hopp om att hitta en ljus destination man kan sätta sin solstol på och hitta ro. den dagen den picknickkorgen. okej seriös å sido, vad hände med min nyblommade artonårspuls som slogs i tackt med reaggemusiken på ölluktande krogar? det typ vissnade bort och jag försöker trösta mig med att bli civilekonom och tjäna jätte mycket cash och lurra upp ett kribbe. hejdå.