det var en gång en tjej och en kille som hade sex
ett år senare var de varandras ex

kompisar! istället för att skriva om min livsfilosfi aka årets aprilskämt vill jag istället hålla en tyst minuter för alla de som taggar någon på den fräsha facebookgruppen "Tag someone who", och yttligare några minuter till hen/de som tar sin dyrbara tid till att faktiskt publicera bilder där. mänsligheten did it again. enligt gruppen har 2 miljoner uppmärksammat hemsidan och jag måste bara till min stora förvåning av antalet visningar fråga dessa människor: varför? vad är det som lockar människor till att FORTFARANDE tydliggöra de "rätta" samhällsnormerna? det är fult att vara överviktig, det är oattraktivt att spendera majoriteten av sin tid till att studera, har du diverse hudfärg har du diverse egenskap och ungefär samma tråd följer genom alla bilder. jag kan inte förstå mentaliteten bakom att tagga en person som har små bröst, stor rumpa eller skulle ligga med den eller den. först hen som lämnar en kommentar med en förklaring till människors absurta behov av kategorisering får pris! nejmen seriöst people, rannsaka er själva....

miles davis, john lennon och yoko ono

bob dylan allen ginsberg

paul mccartney & michael jackson


sidney poitier, tony curtis, sammy davis och jack lemmon

andy warhol och bob dylan

art gurfunkle, candice bergen och jack nicholson

allting kommer härifrån

"Much of advertising's power comes from the belief that it does not affect us. The most effective kind of propaganda is that which is not recognized as such. Beacus we think advertising is sille and trivial, we are less on guard, less critical, than we might otherwise be. It's all in fun, it's ridiculous. While we're laughing, somethimes sneering the commercial does its work."

Jean Kilbourne

har cirka 60 dagar på mig att skriva om min fascinerade hemkultur i form av en kokbok och cirka 100 dagar på mig att göra de andra sjutioelva sakerna i skolan, har varit taggad cirka aldrig. men men, sportlov ger mig ännu en ångerfull vecka att avstå från allt jag måste göra: plugga, intervjuva, gå på föreläsning och sporta istället så håller jag på med: lagar halvdåliga middagar (hemmafru är min plan b om jag helt hopplöst tappar min studiemotivation), kollar på amerikanska komediserier och tappar hår. sanningen sviiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiideeer

slänger vågen och måttbandet förfan. frågor på det?

gav 2013 chansen and she blew it. av ren nyfikenhet hörni, vilka här har "bli en bättre människa som nyårslöfte", eller är ni också sånna där som tror på nyårslöften men efter 3 dagar ger upp och inser att inget kommer att bli annorlunda? sa jag också? ja det sa jag. har börjat leka intellektuell och spenderar mina sena vardagar med att försjunka mig i hjalmar söderbergs gestaltade litteratur. är det slutspurtstermin så är det. men jag stormtrivs. skoja

alltså jorden gick inte under (fan), svenska julen låg bara under en misär av kränkning och jag spydde bort hela nyårsafton. blir väll att tillägga "sluta förvänta dig något" som nyårslöfte. seriöst, det handlar om att väga nyttan med lidandet. om det är någonting jag lärt mig tjugohundratolv är det väll att inget skit blir bra skit. tjänar verkligen inte bättre tid och energi mer än att sluta hoppas och tro om det kommande. ger 2013 en spontan chans och låter vinden och magkänslan leda mig eller något. jag vet inte, bara så less på att försöka leva upp till så mycket. fan. 

okej jag vet inte riktigt vad jag tänkte när jag ställde en fråga på en blogg med en statistik som är rostigare än carl bildt.... syftet var väll att se om ni få läsare fortfrande lever. men jag antar att ni har bättre saker för er. nu säger jag hejdå till halstabletterna, dubbla halsdukarna och sena ul-bussar, i'm off to norge!!! 

den där obehagliga balansen mellan att inte veta om man ska vara nedlåtande djup eller full av dålig sarkasm. den. gungar tankarna mellan om jag ska sitta och detaljera hur otroligt kär jag är just nu eller vad jag ska göra på nyårsafton. alltså vad vill ni höra? det är efterfråga aka utbud, jalla! ska jag berätta om hur hans läppar smakar och hur jag sveper in i en kärleksdimetionen varje gång jag når favoritdelarna av hans kropp, eller ska jag berätta om hur jag ska dansa runt i oslo och dricka norsk öl för att fira det nya året? valet är fritt, havet är djup och vinter är otroligt jobbigt så jag vill skrivaaaaaaaaaaaaa

nattkreativiteten är igång! haha skoja bara. har bara känt mig då himla socialt isolerad idag och jag känner att jag måste dela med mig av hur jobbigt sjuk jag är. och att det verkligen inte går över. spelar ingen roll hur många fisher man fresh jag äter eller hur mycket te med honung jag dricker eller hur många filtar jag ligger under. ingenting hjälper och jag vill bara bli frisk. vill hinna köp klart de sista julklapparna, prata som en normal människa och hångla. i-lands problem deluxe. aja    gör mig frisk!!!!!! 

jag grät på bussen idag. jag vet inte riktigt varför. det kanske var han, det kanske var jag. det kanske var hela den här fucking världen som försöker efterlikna något. men jag grät i alla fall. inte högt, tyst. för mig själv. ingen såg, tror jag. jag lyssnade på någon konstig hiphoplåt och sen kändes hjärtat allldelses sådär tungt och munnen gjorde desperata rörelser efter att lipa. men jag bet ihop, och grät. jag satt längst längst bak i bussen. duvet där man har utblick över alla passarerare men ingen ser en. själv sitter man nersjunken längst bak, lyssnar på dålig hiphop, och gråter. 

 

fokusera, focus, enfocar, concentrer, konzentrieren, foco, enfokusigi, 集中, ფოკუსირება okej det spårade ur lite med georgiskan där, men syftet är väll att även fast ens balansorgan sitter på plats är allting annat ändå så jäkla ostaaaaaabilt

det är ganska ironiskt hur mediatrenderna rullar förbi och till sist ligger bloggen långt bak i ens datorarkiv. nostalgikick nästan att skiva inlägg här. det slog mig hur läskigt det är att se sin egna tonår passera förbi, upptäcka att de där kärlekssångerna man skrev inte griper tag i en sextonårshjärta längre. som att hitta sitt ex på facebook och se att han gillar alla "gilla-den-här-sidan-om-du-blablabla". jag går för övrigt sista gymnasieåret och minns fortfarande mina darrade ben första skoldagen, men snart skriker man hesa studentrop och gymnasietiden faller ner i ens ungdomsminne för att maka plats för nya upptäckter. jag menar tiden går så jävla fort och innan man hinner vända blicken är tåget påväg åt ett annat håll, det liksom svänger hela tiden och man undrar när vägen ska sluta guppa och man stirrar ut genom fönstret i hopp om att hitta en ljus destination man kan sätta sin solstol på och hitta ro. den dagen den picknickkorgen. okej seriös å sido, vad hände med min nyblommade artonårspuls som slogs i tackt med reaggemusiken på ölluktande krogar? det typ vissnade bort och jag försöker trösta mig med att bli civilekonom och tjäna jätte mycket cash och lurra upp ett kribbe. hejdå.

skevare än livet själv
jaop jag får dålig magkänsla i 3 dagar till och sen så plingar jullovsklockan och alla ba goooodjul....