luften tar aldrig slut, utan flödar alltid genom dig i varje rörelse du gör. luften tar aldrig slut, utan den följer dig till du slutar ta in den. inflödet tar hem och utflödet lämnar tillbaka. varje ögonblick bestämmer vi, vad som är vårt att ta in och vad som är till för oss att lämna. valet är vårt tills den dagen luften väljer att ta över, eller snarare vi låter luften avgöra - om den vill komma in, eller lämna oss. 

har du någonsin skakat hand med ditt eget lidande? eller är dina händer förhårdnade? har du förlorat kraften till att ens sträcka ut din hand och ligger orklös vid dörröppningen. dörren står precis bredvid dig men du orkar inte stå upp på benen och ta klivet in. ingen har mött livet utan att se den andra sidan. alla historier jag hört handlar om hur de tog sin egen strid, besegrade och är drottningar över sina tempel. vart hämtar de kraft ifrån, när allt hopp tagit slut? jorden förser med kraften att hålla upp dig, vinden ger dig mod till att gå vidare och elden till att bränner och omskapa. det är så vi kommer ihåg att livet en gång bara var ett brutet pussel som du efter långt sökande nu har hittat bitarna till och kan sätta ihop, bit för bit.