att leta efter nålen i höstacken

vad jag lärde barnen under dagens filosofilektion. universum är så stort att de frågor som vi ställer aldrig kan besvaras med de begräningar vi har i det här livet. våra själar vet alla svar men våra sinnen kan bara spekulera bleand ett hav av iakttagelser inom ramen av något föränderligt och oändligt. det finns inget stopp, det finns inget begränsat urval, allt runt omkring oss blir avtryck i våra sinnen. men hörnu på, i det stilla universum, finns svaren hängandes och där finns det en mening eftersom skapelser inte går att förneka. då är det i sinnenas vilobön, i stunden av tystnad där svaren vi letar efter kan manifesteras. inte i det eviga intryckslandet av överflödighet som ju mer vi spänner desto starkare blir fångade i. vi behöver alltså ge vår fulla tillit för ett större universum och större krafter, som nog har sin tanke bakom det som du just inte kan förmå att förstå.. min filosofiska utläggning fick precis den reaktion jag förväntat, en gäng stirrande barn som vrider på huvudet och frågor, hur vet du det här? 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0