inga konstigheter
Det ovetbara. Därför står jag kvar här, för att jag ännu inte vet allting. Jag kan inte veta allting för då är jag ingenting i förhållande till det. Om jag vet och känner allt, är jag allt, och därför inte de jag är här. Så här är jag, nyfiken, rädd, för det ovetbara. Lika rädd som jag är nyfiken. Kampen mellan kontrasten. Kan någon vinna eller överlägsna varandra, eller är det bara såhär det är. Såhär det alltid kommer att vara. Inga konstigheter...
Kommentarer
Trackback
